Att gå ut i stallet

Skylt tillverkad av dottern i slöjden för många år sedan

Stallet har några år på nacken

Den här vintern har jag tyvärr inte tillbringat mer tid än nödvändigt i stallet. Har inte haft varken tid eller lust riktigt...Ändå får jag en så härlig känsla när jag är där, sopar gången lite och grejar med smådjuren. För att inte tala om om känslan när man tar in hästarna från mörker och oväder och de står där på nytt torrt strö med varmt täcke och mumsar på hö och så gnäggar lite så där djupt mullrande när man kommer med hinken. Det kommer jag sakna nåt oerhört den dagen....

Det är också fascinerande att tänka att för 100 år sedan stod här säkert 20 stora arbetshästar och pustade ut efter en lång arbetsdag. Innan vi ( min man) renoverade stallet kunde man se urgröpningar i spiltorna sär de stått och trampat och ätit. Tre boxar finns kvar varav en riktigt stor fölbox, golvet var så djupt där att fölungen knappt kan ha synts från utsidan.

Djur ger alltid liv till en gård och hör till på nåt sätt tycker jag ..men som min man brukar säga , det ska skötas också!