Man kan inte annat än undra hur de tänker, hästarna. Freja har varit hos oss i 12 år, de senaste åren har hon knappt lämnat gården förutom några timmar i december då hon deltog i ponnyridning på en julmarknad.
Hon kliver snällt på transporten och när vi kommer fram marscherar hon raka vägen in i sin nya box och tar plats där som hon aldrig gjort annat. De två ståtliga stona som redan stod i varsin box tittade förundrat på henne och undrade vad hon var för en liten filur.
Freja började genast käka hö, trampade runt lite precis som när man känner på sängen när man kommer in i ett hotellrum.
Hon tittade lite sött på sin nya ägare och sedan på krubban och jodå det kom allt lite gott i den direkt...:)
De andra fortsatte och titta lite på henne men hon bara käkade vidare med sin pondus och jag slår vad om att hon tänkte att , jaja, ni tror jag är liten och tjock och inte är nåt att räkna med men jag ska allt visa er. Snacka om att snabbt gilla läget och finna sig till ro!
Den här dagen var ännu lite jobbigare än i lördags eftersom Freja är vår första ponny och hon kommer alltid att finnas i våra hjärtan men jag vet också att inte heller hon kunde kommit till ett bättre ställe nu när hon inte kunde vara kvar hos oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar